Arkitekter är i uppmärksamhetens centrum när det är dags att rita nya byggnader. När en ny byggnad ska ersätta en tidigare väldigt uppskattad sådan vilar ett stort ansvar på deras axlar.
När man tänker på hur klassiska fotbollsarenor i Stockholm har rivits och vilka de ersatts med så undrar man hur arkitekter i Stockholm egentligen tänker. Nationalarenan Råsunda, som bland annat huserade VM-finalen 1958, revs och ersattes med Friends Arena. En arena som snarare liknar ett rymdskepp än en fotbollsarena. Bakom den arenan låg tydligen fyra olika arkitektfirmor. Möjligen var det ett exempel på för många kockar desto sämre soppa, för ingen fotbollssupporter kan nog vara särskilt nöjd med resultatet. Samma sak med Tele2 Arena, där Hammarby och Djurgården sedan 2013 håller hus. Där var det dock bara en arkitekt i Stockholm som låg bakom bygget.
Försämrad akustik
Både Friends Arena och Tele2 Arena har nackdelen att de är så kallade multiarenor, byggda och designade för evenemang i allmänhet snarare än fotboll i synnerhet. Det blir problem när det gäller just fotbollsmatcher. Huruvida det är arkitekternas fel eller inte får låtas vara osagt, men faktum är att akustiken jämfört med hur det var på till exempel Råsunda är bedrövlig. Dessutom ventileras inte röken från pyrotekniken vilket gör att matcherna blir förskjutna när sikten är för dålig. Det här är faktorer som arkitekten borde ha tänkt på. Visserligen ska det väl finnas en dialog mellan beställare och arkitekt, men känslan är att fotbollssupportrarna i Stockholm inte är nöjda med någon av dem.